"Jag hade tvångstankar och begär som jag försökte kontrollera, men jag kunde inte. Jag var helt besatt.
Jag dödade inte för att jag var arg på dem, inte för att jag hatade dem – jag dödade för att jag ville behålla dem hos mig.
Och när min besatthet växte började jag bevara delar av deras kroppar – skallar och skelett."
Mellan 1978 och 1991 mördade Jeffrey Dahmer sjutton män.
Han lockade dem med lugn och vänlighet, drogade dem sedan, tog deras liv och bevarade dem.
Vissa tecknade han, andra fotograferade han. Han försökte behålla dem för alltid.
I rätten förklarade han: "Jag handlade inte av hat."
Han sa att han hade gjort det av kärlek – av ett okontrollerbart behov av att äga, att aldrig bli övergiven, att hålla fast vid det som annars skulle försvinna.
Ur den besattheten föddes något paranormalt: två väsen som samexisterade i en och samma kropp, två naturer, oskiljaktiga och i krig med varandra.
Det är i detta svävande rum som Jeffrey föds – världens andra doft tillägnad en seriemördare och det andra kapitlet i Spiriticas Crime Collection.
En parfym som utforskar dualitet, det splittrade sinnet och spänningen mellan ljus och mörker.
Kompositionen föddes ur en gemensam vision.
Tillsammans med grundaren Daniele Muratori Caputo samarbetade parfymörerna Paolo Cerizza och Lorenzo Orlandi Berti för att skapa en komplex och oroande doftmässig jämvikt, där kyla och sötma växlar som sinnestillstånd.
Öppningen är skarp, kall, nästan klinisk: iskall öl, popperackord, vit apelsin, levande jäst, syrliga aldehyder.
Det är doften av vardagen innan den spricker – det bedrägliga lugnet i ett rent rum, ögonblicket före fallet.
Hjärtat öppnar sig som ett sår som andas: smutsig matta, nejlika, koagulerat blod, mänsklig svett, vasst blad.
Luften blir tung, nästan fast.
Det är doften av ett sinne som går sönder, av det paranormala eko som dröjer kvar, av väsen som svävar bortom tiden – en värld där verklighet och hallucination samexisterar, där kropp och själ löses upp i varandra.
Basen är den sötaste bekännelsen: smält plast, fuktig källare, amber, björk, vetiver.
Det är en giftig kärleks oroande smekning, löftet som vägrar blekna, ömheten som förvandlas till besatthet.
En doft som griper tag i huden som ett minne som vägrar dö.
Ett särskilt omnämnande går till Lorenzo och hans team på Only the Dreamers, som skapade en unik kork med en extraordinär flockad och lasergraverad yta – en exklusiv textur som återger själva mattan i Jeffreys lägenhet.
Jeffrey är ett extremt doftverk.
En berättelse om attraktion och förintelse, om ömhet och galenskap.
En parfym som inte bara frammanar – den andas, den dröjer kvar, den tar besittning.
Den är ingen kommersiell produkt.
Den är en konstnärlig skapelse – fri och medveten – som använder doftens språk som ett medel för berättande och självrannsakan.
Liksom en film eller en bok berättar, provocerar och bjuder Jeffrey in till eftertanke.
Den är ett bärbart konstverk, ett fragment av störd och smärtsamt verklig mänsklighet förvandlat till en sinnlig upplevelse.
För doftens historiska och konceptuella utveckling samarbetade grundaren även med Daniela Cavallo, juristutbildad kriminolog, som bidrog till att definiera mördarens beteendeprofil och projektets berättarstruktur.
Som hon själv uttrycker det:
"Parfymen blir en dialog mellan känslomässigt och berättande stimulus – ett konstnärligt verk som utforskar den mänskliga själen och dess motsägelser."
"Dahmer frammanar mycket speciella och okonventionella noter. Det är en narkotisk doft, kall men samtidigt i stånd att väcka en känsla av värme – en mans famn."
Efter gripandet erkände Jeffrey Dahmer sig helt skyldig.
Han valde att samarbeta med utredarna och bad domaren om dödsstraff – ett straff som inte utdömdes, eftersom det inte var tillåtet i den delstaten.
